Det här med att ha ett distansförhållande

Är inget jag skulle önska min värsta fiende.
 
Iallafall inte om man är som jag och har problem med att bli lämnad. Det är inte att vara ensam som är problemet, men varenda gång han åker hem till Luleå så går mitt hjärta sönder i 1000 bitar fastän jag vet att han inte lämnar mig så. 
Det gör bara så ont att se den man älskar mest i hela världen fara iväg från en, medan man själv står kvar där ensam.
 
Det är väl ärligt talat inte mitt problem med att bli lämnad som är det stora problemet heller som ni säkert förstår.
Det är hela grejen med att vara ifrån varandra, att ständigt sakna sin andra hälft och att somna gråtande för att han ligger i en säng 40 mil bort.
 
Att sen se bilder/videos/texter på socila medier med alla som flyttar ihop, bor ihop, gifter sig, skaffar barn etc gör bara ännu mer ont för jag vill ju så gärna ha det ihop med honom. Missförstå mig inte, jag missunnar ingen sin lycka, jag önskar bara att jag hade det jag också.
 
Att folk sen frågar om det är värt det?
Jag tycker att det är en rolig fråga. För mig så kommer det alltid vara värt det. Jag önskar att vi inte skulle behöva genomlida det, men det kommer alltid vara värt det. För vad är alternativet? Göra slut? Hur ska det hjälpa? Jag skulle ju sakna honom lika mycket om inte mer då, för då skulle jag ju inte ha honom. 
Så det är bara att härda ut. Hur jobbigt det än må vara så har vi ju klarat mer än ett år nu, och förhoppningsvis så blir det bara den här terminen och sommaren så ljuset i tunneln, det syns mina vänner, det syns!
 
Jag älskar dig så mycket <3
 
 
1 Sofia Karlsson :

skriven

Distansförhållande är inte lätt.
Ser att ni har en låång period. Jag är ju iväg och jobbar två månader och tycker det är jobbigt.
Men man får se framåt. Klarar man detta så klarar man allt.
Kämpa på! ☺

2 Louise Johansson:

skriven

Åh sötis, jag vet hur det är, men det fixar ni!❤

3 Jenn - forever abroad:

skriven

Jag förstår precis den där smärtan. Har själv haft distansförhållande och det är helt sjukt vad jobbigt det är att säga hejdå. Och sen hur fantastiskt det är när man väl ses igen. Men lär sig verkligen att uppskatta tiden tillsammans. Hoppas ni snart eller i framtiden får bo i samma stad igen!

Jag har också skrivit ett inlägg med tips för just distansförhållanden, om du vill kika: http://jennifersandstrom.se/2015/02/26/10-tips-pa-hur-man-far-distansforhallande-att-fungera/

Lycka till!

4 Sanna:

skriven

Nej usch, distansförhållande är så påfrestande. Men samtidigt så är jag också väldigt stolt och glad över att sitta på den erfarenheten. Den har stärkt oss som par, vårt äktenskap och vår relation väldigt mycket. Så även om jag aldrig mer vill uppleva det så är det något jag är väldigt glad att vi har fått uppleva och som vi faktiskt klarade! Det gör ju inte alla.

Kommentera här: