"Lite måste du väl ändå längta tillbaks?"

Sv: Ojojoj hur ska jag börja. Jag saknar Sverige, jag saknar min familj och mina vänner, jag saknar våra traditioner och vår kultur, man tror inte att USA är så annorlunda men det är det verkligen. Men samtidigt så trivs jag otroligt bra här, jag skulle lätt kunna stanna ett år till, faktum är att jag övervägde att förlänga, men det blev så struligt med mitt pass så jag struntade i det. Däremot så om nån sa att jag inte skulle få åka hem i september så skulle jag bli väldigt besviken eftersom jag har ställt in mig på att få träffa alla då. Så jag är 50/50 skulle man kunna säga. Ibland vill jag inget hellre än packa mina väskor och påbörja mitt nya äventyr i Sverige, medan andra dagar har jag bara sån ångest att behöva lämna allt här och åervända till mitt liv i Sverige - som om mitt liv här aldrig hänt.
Som ni kanske inte vet så kommer jag flytta tillbaka till mitt rum hemma hos mina föräldrar när jag kommer hem. Jag har valt att göra så eftersom det känns onödigt att flytta när jag ska börja universitet nästa höst och måste flytta då. Och att flytta in med mina nya saker och nya erfarenheter i mitt gamla rum har varit en otroligt jobbig tanke för mig, men nu har mamma lovat att hjälpa mig fixa till i mitt rum så att det blir annorlunda så nu har jag lugnat mig lite och det kännsinte lika jobbigt.
 
Så för att sammanfatta det hela. Jag saknar det mesta, maten tex är något som jag saknar nåt så otroligt, jag ska visa er en lista med mat som jag saknar så får ni se - den är lång! Men jag undrar om jag inte kommer sakna detta lika mycket om inte mer när jag kommit tillbaka. Just nu känns det okej och jag tänker njuta av mina sista 4 månader här (varav 2 är utan jobb).
 
1 Mamma:

skriven

Jag är med dig fullt ut .puss

2 Mamma:

skriven

Jag är med dig fullt ut.Ouss

3 Mamma:

skriven

Jag är med dig fullt ut.Puss

Kommentera här: